Kom ska jag berätta

av Tyra Banks, men det var otroligt roligt att få vara fotomodell för en dag. Ja hur kommer man på en sådan sak… min väninna C säger att hon aldrig blir bra på kort, inte det att hon inte är snygg, för det är hon verkligen, men kameran kan inte fånga hennes skönhet när hon far runt i och fäktar med armarna (vilket hon gör väldigt mycket, jag är faktiskt imponerat över hennes armar och vilka rörelser dessa kan göra…) Nå väl, hon fick i present en dag på ”The studio” där de tar modell bilder, med en inbjudan i handen, kan man bjuda med kompisar, denna kompis var jag!

Vi kom dit kl 14:30 och fick vänta i ett rum fyllt med folk som alla väntade på DET! Svarta stora fåtöljer blev vårt reda under dagen, ja för det lite över fyra timmar, vi väntade mycket, blev sminkade, väntade, blev fotade i tre ombyten, när den ena var inne hos fotografen, var den andra och bytte om. Sedan blev det lite mera vänta och till slut fick vi se oss själva i 56 olika positioner. Välja var svårt, men det blev lite bra kort, som jag kände att det där är jag. Lugn, ingen skall få något kort i julklapp… eller ja, kanske Olle!

Väntan förkortade vi genom att prata med kvinnorna från Skövde, som hade åkt tidigt på morgonen för att göra detta. C fick presenter, eftersom hon nyss fyllde år. C hade vin och paj med sig och jag hade bakat saffrans småkakor.  Ja och så är vi ganska bra på att prata allmänt så tiden gick fort. Nu har jag gjort det med, tänk vad jag får vara med om…

Nej, den gick strålande! Vi hade ett härligt samtal, personalchefens frågor blev ställda på noll tid, hon tyckte jag var tydlig och rak, att det märktes att jag hade jobbat med mig själv och viste var jag stod. Jag kommer att all sannolikhet att gå vidare till steg två.

Steg två består av ett antal personlighetstest. Testen skall berätta för mig vad jag är bra på och vilka områden jag behöver utveckla. Dessa test kommer hon att titta på som grundlag för beslut. Testen kommer att bli min personliga ägodel efteråt, så jag kan använda dem i mitt nuvarande arbete, eller om jag vill söka mig vidare. (detta var hennes ord)

Det finns en sak som ligger mig i fatet… Jag har ingen akademisk examen, jag har en massa poäng i trevliga, intressanta ämnen, men inget som ger mig en akademisk titel. Själv ser jag det som en fördel. Jag har anpassat mig efter marknaden, när det var en het potatis med utbildningar på distans i slutet 90 talet, förkovrade jag mig i det. När jag fick mitt första projektledar jobb, läste jag pedagogik i arbetslivet för att kunna göra ett bra arbete i den rollen, och när jag såg att många deltagare jag mötte använde sina tankar till att göra livet svårt för sig, blev jag mental tränare. Strunt samma, jag vet vad jag kan och vad jag står för och det hoppas jag de som bestämmer kan se när vi kommer så långt i processen. Jag är bara såååå glad att intervjun gick bra!

Det blev inget tema på söndag kvällen, kom hem trött och glad efter min Danmarks helg. Överkom tröttheten en timme då det var sista avsnittet av ”Forbrydelsen II” hela Danmark har stått still 10 söndagar för att få veta vem som mördade soldaterna som varit i Afghanistan. Jag blev fruktansvärd upprörd över att det var just ”han” som gjort det, vilket gjorde att jag gick raka vägen in i säng och försökte lugna ner mig med Göran Skyttes bok ”Omvänd” där han på ett rakt och ärligt sätt berättar om sin andliga resa. Det var en bra motsats till ”Förbrydelsen II”

Måndag kväll gick jag till gymmet och gick som en tok på bandet. En kille som jag brukar prata med där kom bort och sa ”om du hade gått baklänges nu så hade du hamnat tillbaka i Danmark för länge sedan. Vilken fart” Det kändes bra, jag var mycket nöjd med mig själv.

Tisdag kväll var det Gothia match – de förlorade mot Solna, lite tråkigt, men dock förväntad, de leder serien. Strax innan vi åkte mot Gothia hallen, ringde telefonen, jag satt vid köksbordet, hade precis hälld upp en stor portion indisk soppa och ville egentlig inte svara. Men… signalen lät så intensiv i mina trötta öron så jag svarade:
-         Det är Tine
-         Monika Olsson här
-         Ja hej
-        Ja det här har du väl väntat på, och nu har jag tid… var tror du om fredag kl halv tre (min hjärna gick på högvarv. Vem var det jag pratade med? Vad var det jag hade väntat på?)
-         Halv tre… det kan jag tyvärr inte.
-         Vad tror du om kvart över 11.15
-         Ögonblick ska jag hämta min kalender… jo det går bra. Men nu är jag inte riktig med på vad det är jag ska…
-         Morgondagens ledare
-         Oj förlåt, jag har precis kommit hem från jobbet
-         NU- så sent, då är det dags att lägga jobbet bakom dig, vi ses på fredag på mitt rum på Nymilsgatan

Ska jag börja samtalet på fredag med en ursäkt? Det kändes inte riktigt ok, att jag inte viste vem hon var. Samtidigt – hur många från jobbet ringer till mig en tisdag kväll kl 18 och bokar ett möte?

Nu blir det intervju på fredag – och nu skall jag skriva en lång lista på vad jag vill med mitt ledarskap.

Kan jag vara mera i nuet än just nu? Sitter vid datorn och reflekterar över veckans tema med en spinnande katt i knät. Det finns ett lugn inom mig, de första julklapparna är köpte, då jag nästa helg skall åka till Danmark till en familjetradition jag inte vill missa (jag missade den förre året, då jag befann mig i England) Fredag eftermiddag tar jag färjan till Fredrikshavn, där står min pappa och tar emot mig. Sedan blir det god middag som Inger gjord och efter TV-avisen och lite kaffe med pappas hemgjorda småkakor, blir det sängen. Lördag förmiddag åker alla i familjen som är hemma och vill med till Hjortholm, en gård som ligger ute på landet mitt på Vensyssel, det är ett par som öppnar sitt hem kring jul och påsk, de serverar ljuvlig mat i underbar miljö, utsikt över en härlig äng, konst på väggarna och julpynt säljs för alla smakar. Jag har alltid en liten grej med hem där ifrån. Efter middagen åker Inger, pappa och jag runt på kyrkogårdarna där vi har familj ”boende” och lägger på en krans. Vi pratar lite om den som ligger där, en rolig historia, eller en familjehemlighet. På kvällen äter vi soppa innan TV-avisen. Söndag efter 11 gudstjänsten åker jag tillbaka till Sverige, glad och sorgsen på samma gång, för varje gång jag har varit i Danmark, önskar jag att det är där jag bor. Men nu skall jag leva i nuet, mer än någonsin, så nästa söndag när jag sitter på färjan tillbaka till Göteborg skall jag luta mig tillbaka och tänka på allt mysigt jag har varit med om, och när jag kommer till Stena terminalen och Olle står där och väntar på mig, så skall jag njuta av hans härliga varma famn.

Så vad är veckans tema? ”Att vara något för någon som behöver hjälp”
Det sägs att man inte kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt, och visst, så är det nog. Men jag har upplevt denna vecka vid ett flertal gånger att jag kan vara en inspiration för personer som inte vill ha hjälp. En ville inte ha regler, en ville inte leva och en vågade inte gå på spårvagnen. Vad gjorde jag? Jag förstod hur jobbigt det är med regler, jag vet vad det innebär att inte vilja leva och jag hämtade killen där han stod i regnet vid Botaniska trädgården, i min lilla röda bil och sa, nästa vecka så åker vi tillsammans med spårvagnen. Så på måndag kommer killen som inte vill följa regler, han vill veta vad som gäller… tjejen skickade sms och tyckte jag var underbar och killen med spårvagnen och jag skall på långpromenad på tisdag så han vet vilken väg han skall gå, till han en dag vågar gå på den där 7an till Musikvägen. Ibland vill vi bara klara allt själv, det känns som ett nederlag att fråga om hjälp. Men när vi möter en annan person som förstår vad vi går igenom så vågar vi plötsligt säga ”hjälp” Jag har mött människor i mitt liv som har förstådd mig och som jag har vågat fråga om hjälp, människor som kommit från helt oväntat håll. Det är magiskt när det händer. Så våga vara något för någon!

Fick ett mail idag med följande text:
Det finns tre bra ord att ha med sig under en arbetsperiod och det är reflektion, återhämtning och avbrott.

1. Reflektion
En återblick på vad som hänt den senaste tiden ger ofta en bättre känsla i magen, en större kontroll över vart du är på väg någonstans.
Christer Olsson säger det så bra: ”En icke reflekterad erfarenhet är ingen erfarenhet”.

2. Återhämtning
Du kan jobba både mycket och med många saker samtidigt bara du får återhämtning emellan. Planera därför alltid in regelbunden återhämtning utöver nattsömnen, det ger ny energi och håller dig i bättre balans.

3. Avbrott
Att bara bryta iväg från det du normalt gör och bara åka ut i skogen och grilla eller göra något som ligger utanför arbetet och med vänner du gillar kommer ge dig det avbrott du så väl behöver då och då.

Är det tid för dig att stanna upp just nu och få ett avbrott från det du gör? Återhämtning? Reflektion?

Det är ditt eget ansvar.

Veckan har varit hektiskt och det är dags för temat ”Leva i nuet” hur ofta glömmer vi inte bort detta? Det är så mycket vi vill hinna göra… ja jag har redan hamnat i en fälla, att skriva vi istället för jag. För det är ju mitt ”problem” jag beskriver, andra hanterar säkert detta att leva i nuet alldeles utmärkt.

Min almanacka är full klottrat med namn på personer jag skall träffa och skicka mail till. Jag har bockat av på de flesta, en del är ombokat med en liten anteckning om varför inte första mötet blev av. Jag har skrivit upp vem jag skall ringa och om de svarat. Allt för att inte glömma. Mitt minne från några möten är tankar som ”när vi är klara här får jag inte glömma att…” ”i morgon då skall jag… det får jag inte glömma” Men under de flesta möten har jag lyssnat och tagit till mig det som har blivit sagt. Varje mening skapar många, många tankar, denna vecka har jag försökt att använda tiden mellan meningarna att tänka, istället för att febrilt försöka tänka ut något intelligent medan personen har pratat. Jag blir bättre och bättre på pauser. I fredags var jag på ett sent möte, eller ja sent för att vara en fredag. Det började kl tre och skulle inte bli någon långkörare – nästan två timmar tog det… då måste jag medge att jag inte var så mycket i nuet, utan tänkte mycket mera på att jag skulle ordna present till min svåger och att jag var sugen på att sjunka ner i soffan med ett glas rödvin och Dobbido på TV:n

I veckan som kommer ska jag titta flera människor i ögonen under längre tid och pausa mina tankar när de pratar. Det är nu jag ska öva mig så det blir en vana som inte kan brytas. För när jag berättade för min svägerska under lördagens kalas att jag hade sökt till morgondagens ledare, lutade hon sig över bordet och sa ”min väninna gick den, mycket bra utbildning, och nu är hon en utarbetat mellanchef…” jag vill bli en lyssnande, reflekterande mellanchef som lever i nuet – det är bäst att jag börja öva direkt!

Fick veta att kommunen har satt ett sist ansökningsdatum – 27/10 ja, ja, så kan det gå. Ringde till personalansvariga och frågade om det var möjligt att skicka in. ”Visst kan du göra det, men jag kan inget lova – jag har en arbetssituation” Helt ok, tänkte jag, och visade min ansökan för en kollega som uppmuntrande sa ”Go for it” vilket jag gjorde kl 17:54 idag. Nu är ansökan inne, jag kan inte göra mera än att vänta. Är det för sent för hösten 2010, kanske jag kan vara akuell för 2011… Den framtid, den framtid

Fredags tema blev efterfrågat på jobbet och många förslag kom in, rädsla, data spel, relationer, kommunikation och konflikter. I morgon skall vi planera och den 20/11 startar det.

Här på bloggen kanske det kan bli söndags tema istället? Mitt söndags tema är ”Hur presenterar sig själv?” sitter just nu och skriver på en ansökan till kommunens program ”Morgondagens ledare” Då jag var på utvecklingssamtal villa jag ju ha en utmaning, vilket jag fick. Min chef tycker jag har ledaregenskaper och vill att jag söker Göteborgs kommun interna chefsprogram. Det hela hänger på att jag skriver en bra ansökan och att de som rekryterar blir imponerade. Så hur skriver jag en bra ansökan, där jag presenterar mig på ett sätt som gör mig attraktiv som chefsmaterial? De vill ha svar på följande frågor:
Är du bra på att fånga och hålla kvar andras uppmärksamhet?
Bidrar du med engagemang och lust när du samarbetar med andra?
Kan du ställa dig upp inför andra och föra fram dina åsikter på ett naturligt sätt?
Vet du vad du vill med ditt arbete och strävar efter att uppnå det?
Tar du itu med konflikter hellre än att gå därifrån?
Vet du vad du är bra på och mindre bra på?
Är du öppen för förändringar när det gäller organisation, arbetsinnehåll och arbetsmetoder?
Ställer du krav på tydliga mål, som du kan utvärdera ditt arbete mot?
Är du nyfiken på vad man gör i andra verksamheter?

Jag kan svara ja på alla frågor, nu skall jag sätta ihop en text som beskriver mig som en person som klarar detta. Det är otroligt spännande att få chansen att söka, nu är frågan; finns det någon annan än min snälla chef som tycker att jag har potential? Det viktiga är nog att vara mig själv?! Det är ingen ide att försöka räkna ut hur jag skall vara för att de skall tycke jag är bra. Då blir det som för mannen som försökte räkna ut vägen till paradiset. Han spenderade timmar med detta, medan hans fru mjölkade getterna och lagade ost. En dag kom getterna hem från ängen med över fyllda yvar, aldrig hade de varit så fyllda. Kvinnan mjölkade och mjölkade och kärnade både smör och ost. Då de dag efter dag kom hem med mer och mer mjölk, blev hon nyfiken på vart de fick tag i det fina gräset som gjorde att de fick så mycket mjölk. Hon följde efter dem in i en grotta, långt inne i grottan försvann de in ett smalt håll. Kvinnan följde dem hela vägen och då hon kom igenom hålet befann hon sig i paradiset. Detta var så underbart och hon frågade om det var möjligt för henne att hämta sin man? Detta var inte möjligt, men hon kunde skicka ett meddelande med getterna. Så hon skrev ett brev till sin man ”följ getterna ut på bete i morgon bitti, jag väntar på dig i paradiset” on rullade ihop det och hängde det runt halsen på geten. Mannen satt hemma och väntade på sin kvinna som inte kom, han såg getternas fyllda yvar och mjölkade dem. Han såg inte brevet utan gick efter mjölkningen tillbaka till sitt arbetsrum för att räkna ut vägen till paradiset. Dag efter dag hände detta och vem han än frågade så hade ingen sett hans fru. Till slut fick han nog, han hade inte tid med getterna, de tog värdefull tid från hans uträknande. Mannan tog getterna till slaktaren, som skar halsen på den första geten, sedan på den andra, när han gjorde det ramlade ett papper ner på golvet, slaktaren blev brydd, tog upp det läste det och fick panik, han tittade sig runt och bestämde sig för att undanröja beviset, han åt upp pappret.

Så nu skall jag ge min ansökan min fulla uppmärksamhet och inte försöka räkna ut hur jag kan göra det på bästa sätt, utan följa min intuition för den sviker mig sällan.

Jag sov gott och kom till mötet med stor tillförlit. Cheferna lyssnade och begrundade och uppmuntrade mig i den grad att jag blev röd om kinderna. Men jag är mottaglig för fjäsk och gick därifrån nöjd och glad. Jag kommer få utmaningar i jobbet och de uppmuntrade mitt berättande i samtalen, vilket kändes skönt. Grupper blir det framöver i form av ”Tema Fredagar” det kanon.

Nu är det två dagar till familjen kommer hem! Fixade ett Brobizz till Öresundsbron, det löner sig när jag nu åker så mycket som jag gör. Jag var i Vejle hos Linnea för två helgar sedan, sedan nere med familjen till Kastrup och nu hämta dem igen. Det har redan lönas sig att skaffa mojängen som skall sitta precis bakom backspegeln och som blinkar till när jag närmar mig och helt automatiskt öppnar grinden och drar pengar från visakortet…

Igår var jag på Socialarbetarens dag som SKTF anordnade på Bergakungen. Det var mycket tänkvärd information om hur det jobbas på olika sätt med barn och ungdom runt om i landet. En teatergrupp från Helsingborg spelade en kort pjäs om alkohol i relation föräldrar/barn, det var stärkt. samtidigt i samma byggnad hade Michael Jackons film premiär, ett barn som hade behövd blivit sett på ett helt annat sätt än vad han blev. Här i Sverige har filmen sågads, i Danmark älskar kritikerna filmen, så nu MÅSTE jag se den.

Just nu går min familj runt i metropolen New York. Varför är de där och inte jag? USA har aldrig lockat, och först var det meningen att det bara var flickorna som skulle åka, men då inte Linnea har fyll 20 är, så kom de inte in i landet. Olle lovade i ett svagt ögonblick att han kunde åka med, men räknade kanske inte med att de menade allvar. Men i lördags körde jag dem till planet.

Vad skall Tine med en vecka alldeles för sig själv. Ja nu bloggar hon lite, sedan skall hon träffa vänner, träna, gosa med katten, jobba och bara njuta av livet. Sedan skall jag självklart längta till jag skall hämta dem igen….

I morgon skall jag på utvecklingssamtal på jobbet. Känner mig lite nervös inför detta av någon anledning. Jag hade inget samtal förre året, då jag befann mig i England och jag känner att samtalet från 2007 är förlegat. Eller är det, det? Jag har ju förverkligat delar av drömmen om att utveckla mitt berättande, först genom att läsa i Ljungby via Gotlands högskola och sedan åka till England. Jag är utbildat… men har inte tillfälle att använda mig av mina kunskaper i jobbet i den utsträckningen jag gärna vill. Längtar efter att ha grupper och de processer som händer där, jag vet jag är kanon bra på det och att många har uppskattat det jag gjort där. Grupprocesser är fantastiska, det är det jag brinner för och när jag kombinerar det med berättande blir det kraftfullt. Jag skall sova på saken, sova brukar ge mig nya idéer…