Kom ska jag berätta

Först planerade vi en hel i husbilen, då svågern ringde och bjöd oss till Vallda och grillmat. Så efter att ha städat lägenheten (vilket verkligen behövdes efter två veckor med sex personer sammanboende på liten yta.) behövde jag en liten stödmacka innan avgång. Jag älskar knäckebröd, havreknäcke är min favorit. Somliga straffas omedelbart… en påtaglig smärta i en tand, visade sig vara början till mitt kommande förfall.

Amalgam expanderar med åren, det är lördag och min tandläkare med världens mjukaste händer är på semester. Detta kostade 1036 kr hos akuttandvården, som mycket lägligt ligger ovanför Star bowling på Odinsgatan, det kändes mental som att få ett bowlingklot i huvudet. Speciellt just nu, denna måndag kväll, dagen innan kulturkalaset börjar, 44 dagar kvar till bokmässan , fem månader kvar till jul, sju månader till min födelsedag, när cementen som akuttandläkaren stoppat i tanden som vägrar sluta blöda efter att halva tanden är ute ur den mun den har befunnit sig i de senaste 45 åren, ramlar ut.

Jag vågar inte tänka på vad detta kommer att kosta i smärta och pengar när tandläkaren efter den 16/8 kommer hem från sin semester och hör mitt nödrop på sin telefonsvarare.

Det blev en intensiv hemresa från Kroatien, över Grossglockner i Österrike, till Hamburg, där vi fick uppleva Tyskland gå i koma efter förlusten mot Spanien (de spelade ur kasst, så vad förväntade de sig?) Till Vejle där vi besökte Linnea och Lars i deras nya lägenhet. Sedan bar det av till mitt älskade Vensyssel, till far och Inger. Olle åkte hem till Göteborg för att börja jobba, medan jag stannade kvar och blev bortskämd en vecka. Körde sedan SJÄLV husbilen till Århus där jag besökte en väninna som precis fått barn, för att fortsätta min resa till Vordingborg där bästisen bor. Hon tog mig runt Lolland en hel dag och visade mig alla platser hon växt upp på, där hon kysstes första gången, där hon badade på sommaren, vägen hon cyklade till farmor på, och mycket, mycket annat. Det är så fantastiskt spännande när en person delar sitt liv på det sättet med en annan. Plösligt lär jag känna en helt annan person, jag förstår personen på ett helt annat sätt och den som berättar får ny inblick i sitt liv. Spännande.

Nu är jag hemma igen efter fem veckor i husbilen. Det kändes helt konstigt att komma hem, tänk att jag har levt på så liten en yta så länge utan att få ett spel över trångbohet. Det får jag ibland hemma i lägenheten som är på 84m², men inte här…. Tål att tänkas på.

Linnea är hemma tillsammans med Lars i tre veckor. Det är underbart att ha henne hemma, det är nästan som för. Nu är vi ju inte fyra i familjen, utan sex, (Astrid har sin Martin) vilket kan kännas lite trångt, apropå. Men jag njuter att mina flickor har hittat partners de verkligen tycker om och att de ser lyckliga ut båda två, vad mera kan en mor begära?

Jobbet började förre måndagen, det blev en långsamt uppstart, vilket var skönt. Denna vecka är det lite mera action, men den riktiga ruschen börjar först om ett par veckor, när skolor börjar, nya deltagare börjar här och alla är tillbaka efter semestern.

sova middag, bada, sola, duscha, laga middag, diska, spöa Olle i rummikubb, kvällspromenad… jag tror inte jag kommer hem mer! kan vänja mig vid detta livet ganska lätt!

I morgon börja färden mot Norden. Vi packar ikväll och beger oss mot Slovenien, sedan till Österike och Gross Klockner. Om vi kommer över någon gång under tisdagen, kör vi upp genom Tyskland, för att hamna i Vejle, Danmark, kanske på torsdag. Hoppas då dottern bjuder på middag:)

har det varit, då nätet inte är lika utbyggt här i Kroatien som hemma, dessutom drabbades vårt senaste resmål av ett stort oväder några dagar innan vi kom, vilket slog ut all förbindelse med omvärlden. Men vi är inte ledsna för det, vi har varit med om många härliga, soliga och avslappnade dagar, precis som en semester skall vara.

Efter Italien blev det Istrien området och Rovinj, som ursprungligen är en ö, där romerna byggde en hamnstad. Den förbands med fastlandet 1763. Här hittade vi en trevlig camping en bit utanför staden, vi fick tips om Amarin genom…. husbilsklubben. En kvinna rekommenderat den då hon tyckte den hade allt, hon var rätt att den dagen hon gick med på husbil så var tiden för flärd över. Även om inte allt var flärd, så hade vi fyra fantastiska dagar, med sol, långa cykelturer och härligt vatten.

Krk är en av de öar som gör mycket reklam för sig själv som en turist ö, och det är det sannerligen. Vi anlände till byn Punat och tog oss en titt på camping Pila, det var en skräck upplevelse. Folk låg som sill i tunna och stranden var en lång betong kloss. Efter några timmars letande, hittade vi längst ner på Krk en liten, pittoresk camping vid namn Skrila, vid byn Stara Baska. I Rovinj låg vi under pinjeträd, här låg vi mitt i den gassande solen, ingen skugga så långt ögat nådde. Men vi träffade trevliga människor och bergen runt campingen var magiska.

Nu befinner vi oss på Cres, den ö både Olle och jag har längtat tillbaka till sedan vi var här första gången för tre år sedan. Det går färja mellan Krk och Cres, en timmes färd med vacker utsikt. Vi hade hittat ett par campningar på nätet som verkade intressanta, men innan vi letade upp dem, åkte vi till det vi både har kallat den vackraste byn på jorden, Valun. Jag tog en mängd kort när vi var där senast och har drömt mig dit flera gånger. Valun är ett litet fiskeläge, djupt nere i en dal, som nu inte längre är så vackert… om jag grät för att det var så vackert för tre år sedan, grät jag nästan nu, när jag såg hur ett antal restauranger hade byggts upp, nya stora hus och en bar på en av de vackraste utsiktsplatserna. Nå väl, resan fortsatte och tog oss till Camping Slatina, mitt på Cres. På kartan ser campingen enorm ut, men väl inne på området är varje plats omgivet av häckar och träd, vilket ger både skugga och avskildhet. Vi skall vara här ett par dagar, sedan åker till Veli Losinj, som ligger längst ner på Cres. Vi hoppas att den campingen vi sett ut där är kanon och kan ge oss några sista dagar sol och bad innan vi vänder näsan hem över.

Kanske får vi se Gross Glockner på vägen om vädret vill, annars blir det något annorlunda… Här är mellan 28 – 34 grader, så vad mer kan jag säga än att vi har det perfekt!

Den planerade avresan var innan lunch lördag, den blev sen eftermiddag samma dag. Den första övernattning var planerat att äga rum i Rostock, men blev istället i Puttgarden, då vi var sent ute och den sista färgen från Gedser till Rostock gick kl. 21 Det öste ner hela natten, och grodornas sång drunknade i smattret på taket. Söndag morgon fyllde vi lite sprit i bilen i form av vin och snaps. Är det något min far har lärt mig så är det att alltid har salt och peppar på bordet och en snaps innan sänggående. Om dessa två saker uppfylls, så är jag mogen att flytta hemifrån och kan leva ett långt liv.

Söndag runt nio startade turen ner genom Tyskland. Planeringen var inritat på kartan från Rostock, vilket gjorde både Olle och GPS:en lite vildrådiga ett tag, men så småningom kom vi till Denkendorf, en liten by mellan Nûenberg och Mûnchen. Olle hade läst på husbilsföreningens hemsida (för vi är ju numera medlemmar i denna fantastiska förening, där man tipsar varandra om både detaljer till husbilen och resmål) om ett Gasthof som har ställplats för 6 husbilar för den låga kostnaden av 4euro natten med el. Ja säger du det…. Det blev som planerat.

Nu blev det måndag morgon, väckarklockan ringde kl. sju, och lite yrvakna gjorde vi frukost och förbereda oss på en ny dag på vägen. Först tog vi en promenad genom byn, där vi fick se en vacker minnesplats över första och andra världskriget. När vi kom tillbaka och gjorde oss klara att åka, kom en tysk husbilsgranne och frågade om vi var på väg mot Österrike. De kom precis därifrån och ville ge oss deras vingete, ett litet klistermärke man har i framrutan för att få köra på Österrikes vägar. Glatt tog vi emot den lilla klisterlappen och vinkade ivrigt hejdå till dem några minuter senare.

Sedan blev det annorlunda igen… Olle hade sett ut två ställen i Italien, där vi kunde övernatta. Den första skulle vara en liten mysig campingplats vid Gardasjöns norra ända, det andra planerades för tisdagen, ett litet ställe inne i landet en bit från Gardasjön, en liten vingård, som även skulle ha ställplatser för husbilar. Allt efter husbilsföreningens hemsida. När vi kom till Gardasjön blev vi guidade i fel riktning när vi frågade efter den lilla campingen, och då vi inte hade möjlighet att vända vårt sju meter långa hem på den smala vägen. Bestämde vi oss för att fortsätta längs Gardasjön mot vingården. När vi äntligen hittade det var kl. halv åtta på kvällen och vi var ganska trötta. Även här blev det annorlunda… det fanns ingen plats i härbärget för oss! Tillbaka mot sjön och en stor väl organiserat camping vid namn Piani di Clodia. Efter en lång dag med massor av intryck och tandorra kyckling gjord i min fantastiska gasol ugn, somnade vi gott.

När vi vakande idag tisdag, tittade Olle på mig och sa ”vad tror du om en vilodag” och så blev det något annat än vi planerat. Jag sitter här under markisen och skriver medan Olle installerar larm i bilen, ett larm som låter som en brandbil om någon skulle ta sig in när vi inte är hemma eller om vi sover och som omedelbart skickar sms. till våra mobiler att något är fel.

I morgon har vi planerat avfärd mot Kroatien, men vem vet hur det blir…

att gå 3 mil på en dag! I lördags gick Olle och jag Tappavandringen i Varberg. Efter 1 mil kändes det helt ok, även efter 1,5, men sedan kändes det i höfterna och det handlade bara om att hålla jämn takt. När vi hade gått 2 mil samlades vi med alla som gick både 5, 4, 2 och 1 mil de som gick 1 och 2 mil de strosade på som inget kunde stoppa dem, men de hade ju inte 2 mil i benen vid det laget. Så vad lärde jag mig av detta? Att jag kan gå 3 mil, att benen värker efter 1,5 mil, att dagen där på gäller det att hålla igång och att jag skall ha plåster i förebyggande syfte på min vänster stortå. Så med denna erfarenhet vet jag nu om att 80 mil kommer bli hårt emellanåt, men att jag kommer att klara det alldeles utmärkt för att jag är så målmedveten som jag är och för att jag är så j…. envis.

Jag är otroligt tacksam över att Olle följde med, han är enveten han med. Med ont i halsen gick han de 3 milen, även om han inte riktigt gillar att gå (han älskar däremot att springa) Han hade svårt att tro att en sådan vandring kunde ta 6 timmar enligt Tappa.se beräkning. Men då vi exakt 6 timmar senare kom i mål insåg han att 5 km per timme är en bra fart. Tänk att just jag har fått förmånen att få leva med denna underbara man, som stöttar mig i mina konstiga projekt och som till och med följer med på vissa av dem. Tack Olle.

sitta här och skriva, utan hellre lägga sista hand på ett Öppet forum (open space) jag skall hålla i fredag den 11/6 i Ljungby. Men nu fick jag bara lust att skriva något annat.

I helgen åker vi ut med husbilen igen. Denna gång blir det Varberg! Lördagen den 29 maj går startskottet för 2010 års TappaVandring. 1792 vandrare har anmält sig, drygt 400 fler än förra året sägs det. Man kan välja mellan fem vandringssträckor, från 10 km upp till 50 km, i natursköna omgivningar med kulturminnen och sevärdheter. Olle och jag skall gå 3 mil. Det finns ”vattenhål” med frukt, dryck och underhållning längs vägen. Under vandringens sista kilometer längs strandpromenaden smälter de fem sträckorna samman för gemensam målgång i Societetsparken. Där väntar after-walk för alla vandrare med en lättare måltid, dryck och underhållning på scenen. Jag vet inte om jag kommer att klara av underhållning på scenen efter dagens vandring, som dessutom kan bli ganska blöt med tanke på metrologernas spådom. Det kommer bli skönt att krypa till kojs i husbilen efter en dusch och TexMex kyckling som jag tänker göra i husbilsugnen (Det blir första gång jag skall använda den)

Nu skall jag återgå till Öppet forum och en kopp te.

I söndags firade Olle och jag vår första bröllopsdag i vårt andra äktenskap. Detta firades i dagarna tre med började fredag morgon. Då åkte vi ut till Kullavik där vii har hittat en bra plats att placerar vår nya husbil. Vi inredde, bäddade sängen, fyllde kylskåpet och tankade den full med diesel, redo för avfärd. Första anhalt blev Havssten camping vid Uddevalla. Här hade Olles bror med familj och vänner till dem camperat, nu även vi. Solen sken, vi fick den perfekta utsikten över havet, för att upptäcka att vi hade behövd kilar att köra upp på för att bilen skulle står rakt… nå väl, det var bara en övernattning  och den lutade åt ”rätt” håll, vilket innebar att vi inte skulle ramla ur sängen. På kvällen efter en härlig grill middag, skålade vi i Jacobs Creeks mousserande vin.

Lördag förmiddag begav vi oss av mot Lidköping och Läckö slott. Vi kom lagom till en visning och där vi fick lära oss om Greve Magnus Gabriel De la Gardie som var gift med Maria Eufrosyne, som i sin tur var syster till syster till Karl X Gustav. Vi lärde oss att man på 1600 talet år tre förrättar, en i faderns, en i sonens och en i den heliga andans namn. Sedan var det fyra huvudrätter, sedan var det dags att spy tre gånger en i faderns, en i sonens och en i den heliga andans namn för att sedan avsluta måltiden med tre efterrätter.
Ovanför slottet, på en kulle, bland träden, fann vi Läckö camping, en fantastisk natur camping. Där vi kunde stå helt utan kilar, fullt med fågelkvitter och mycket, mycket fräschare faciliteter än i Uddevalla. Efter en lång promenad i de vackra omgivningarna skålade vi med en kall flaska vitt vin, varav 1 ½ dl hamnade i saffrans risotton.

Söndag åkte vi först till Spiken, som är ett litet fiskeläge strax bredvid Läckö slott. här kunde man köpa fisk, rå, rökt, stekt you name it. Vi nöjde oss med en härlig uppfriskande promenad och en kopp kaffe och en bit kladdkaka. Sedan skulle turen gå runt Kinnekulle, men då det var vägarbete, fick vi följa orange pilar runt stora vägen, vilket innebar att jag fick för mycket att se till samtidigt, köra, kolla skyltar och följa gps:en så jag körde fel. Olle tyckte först jag skulle vända, men plötsligt befann vi oss på en mycket vacker väg som tog oss till Husaby kyrka som ligger sydöst om Kinnekulle den byggdes kring 1000-talet, kung Olof Skötlonung sägs ha blivit döpt till kristendomen här. I församlingshemmet serverade de kaffe med ostsmörgås och mycket passande så här på själva bröllopsdagen hade de en utställning om… bröllop genom tiderna.

När vi kom hem till Astrid och Martin vid sex tiden, var vi trötta och lyckliga.

Sociala medier är det hetaste just nu, det är där vi skall synas. Det är viktigt att man är sitt varumärke, att jag lever upp till det jag lovar. Det är en upplevelse jag säljer!

Det är otroligt vad man kan göra för att bli sedd på Internet, men vad vill jag skall synas på Internet om mig och på vilket sätt blir jag bra på att sälja det jag tror på?

Fick en massa tankar kring mig själv som person och om mitt jobb inom Samordningsförbundet. Är vi där våra kunder är? Levererar det våra kunder vill ha? Jag tror jag kan bli en riktig bra säljare om jag får de rätta redskapen. För vad jag än gör om det är privat eller på jobbet så handlar det om att sälja idéer, nya tankar som kan hjälpa till nya mål.

En viktig sak lärde jag mig – fråga ALLTID om hjälp! Så nu vill jag be om din hjälp, jag har två frågor som jag gärna vill ha dina tankar kring, positivt eller negativ, jag behöver båda.

Vad tänker du när du hör narrativ vägledning?

Vilka ord tycker du passar på mig?

Nu har jag filosoferat klart på Sagomuseets blogg och det har varit påsk, vi har haft vårt första riktiga styrelsemöte i Berättarnät Väst, Berättarslam i Göteborg (jag blev trea i år igen) och vi har blivit husbils ägare.

Vad skall jag berätta om först?
Husbilen får det bli. För nio år sedan övertalade Olle mig att vi under två veckor skulle hyra en husbil. Jag var skeptisk, inte så lite heller, jag har många fördomar när det gäller livet på camping. Vi åkte runt i södra Sverige, besökte Kalmar, Öland, Astrid Lindgrensvärld, åt glass i Åhus och spydde i Karlshamn när vi så en 3D film i deras fantastiska experimenthus. Jag blev helt såld på husbils semester. Året därpå hyrde vi igen, denna gång gick turen till Danmark, vi åkte till Möns klint, Langeland, tittade på slott på Fyn och bodde på 5 stjärnig camping i Kerteminde, där lyxen var Elvis sång på toaletten. Lika frälst detta år och började drömma om en eget hus på ryggen. Men… barnen vägrade, de gjorde helt klart för sin mamma att om de EN gång till skulle åka runt i en husbil så skulle de göra livet surt värre.

Nio år har gått och vi har pratat om det ibland, men förträngt det igen med barnens röster i minnet. Så i år under påsken som vi firade i Danmark, sa jag till Olle; ”Det måste hände något nu, antingen skaffar vi en sommarstuga i Skåne eller också köper vi en husbil” Han tittade på mig och sa; ”Det är upp till dig att bestämma, säg vilket du helst vill” Ordet bara steg ända från tårna ”HUSBIL” När vi försiktigt nämnde det för flickorna, som påsken till ära hade med var sin pojkvän, tittade Linnea först på mig och sedan på sin Lars ”vet du hur tråkigt det är med husbil?” sedan himlade hon med ögonen. Vi fick fullt stöd från Lars, som tyckte att ”det kunne jeg da godt lige bruke” (han er dansk) han steg klart i min aktning! Vi diskuterade vidare, Astrid och hennes Martin hade ingen åsikt, Astrid skakade lite på huvudet och tänkte säkert ”tur det snart är dags för mig att flytta från de två stackarna”

I fyra veckor har Olle läst VARJE kväll på nätet om husbilar, han har hittat forum, bloggar och reportage om folks upplevelser och tankar om husbil. Han har köpt tidningar, åkt runt till Hyssna, Kinna, Kållered och tittat på husbilar, han tog till och med ledigt en dag från jobbet och undersökte, inredningar, utstyr och priser.

Valborgsmässohelgen åkte vi till svärföräldrarna i Ängelholm och passade samtidigt på att titta på en Dethleffs T 6501 B – 2008, den har allt det jag har drömt om, gasolugn med grillelement, cykelhållare så vi när som helst kan stanna och cykla ut i naturen, markis så vi vid värme kan få skugga och vid regn kunna sitta torra och njuta den svenska sommaren. Sedan var det back-tv vilket jag insåg var ett klart plus när vi provåkte bilen och som en lite bonus ingår LCD-TV med DVD, vilket Olle tyckte var helt onödigt. Astrid ler milt mot mig och blir mer och mer övertygad om att vi börja bli gamla, men inte för gamla för dubbelsäng i husbilen. När säljaren visade oss olika inredningar frågade vi kring sängkomfort, då sa han; ”Jag tycker det är synd med separata sängar, ni är för unga för det!” Ge hit husbilen!