Kom ska jag berätta

Semestern alltså… jag har verkligen varit med om mycket.

Veckan i Prästö eller närmare bestämt Tappernöje var fantastisk. Från 20 olika länder hade 75 personer samlats för att berätta, lyssna och lära av varandra. De lokala tidningar skrev om det hela tre gånger och TV var där och gjorde ett reportage, han filmade i en timme, vilket blev till 1 min och 46 sekunder fantastisk TV. (Jag hamnade i bild som en bra lyssnare, var helt upptagen av historierna) Det blev långa dagar. Först var det morgon samling för alla lärare, vi gick igenom dagen och upplägget för morgon mötet och kvällens föreställning. Morgonmötet handlade om olika personers arbete inom berättande, otroligt inspirerande att höra om hur andra jobbar inom sina yrken med berättande, social arbete, skola, äldreomsorgen, ungdomsarbete, företag you name it. Sedan var jag på! En timme och en kvart var till mitt förfogande varje förmiddag med mina Spinning talks. Jag försökte få alla att känna att de hade ett kreativt utrymma, där de fick spåna fritt och låta sig inspireras av andra. Varje eftermiddag samlade jag alla kommentarer från de stora blädderblocks ark folk hade skrivit fulla av inspirerande tankar. Det blev en del efterarbete hemma också, satt i 5 timmar och redigerade och skrev process beskrivning på engelska. Men det var värt varenda minut för jag har fått bra respons, både under veckan, men också via mail och på facebook nu efteråt. Jag tror jag lyckades ganska bra.. Jag kan vara nöjd med mig själv! Under eftermiddagen var det workshops, jag gick för Lewis Mehl-Madrona, han är Coyote indian från Kentucky, Tennessee, han är psykiatriker med 27 års erfarenhet av arbete från akutvården. Han använder berättande i sitt utövande som en naturlig del av ett tillfriskande. Lewis ser att hans kultur har mycket att erbjuda samhället – genom sin förståelse för kraften i historien och genom sina kunskaper om helande och transformation. Han har skrivit 9 böcker varav jag äger 4 alla numera signerade av författaren. Det var en stor inspiration att få vara med Lewis varje dag, jag lärde mig mycket om den indianska kulturen och om deras sätt att tänka, något vi verkligen kan lära oss mycket av. På kvällarna var det föreställning, de flesta kvällar blev det i stora salen på skolan där vi höll till, men en kväll tog bussen med alla 75 till Vordingborg, där vi berättade utomhus. Storslagen vecka med många nya intryck.

Sedan blev det Danmark och familjen där. Det var fantastiskt väder de första dagarna, så det blev mycket sola vid stranden. En fot i två hav vid Skagen med efterföljande lunch på restaurang ”De 2 have” och inte nog med det, kaffe och kransekage på Bröndums. Akvarall utställning i Drottninglund och massor av god mat och trevligt sällskap. Danmark är och förblir min stora kärlek, jag blir nostalgisk och gråt mild och vill bara flytta HEM. Men jag har hajat nu att Sverige är mitt hemland just nu och det är ingen ide att gråta och längta efter ett land jag inte bor i. Det är bättre att njuta av allt det sköna och av de underbara människorna jag är släkt med.

Ett litet avbrott på ett dygn, fick vår vistelse i Danmark, då Madonna spelade i Göteborg. Olles företag bjöd på VIP biljetter, så det blev mat och stolar på läktaren. Madonna var grymt bra, inte alls så dålig som tidningarna ville ha det till och det kommer från en som inte är någon stor fan.

Snabb visit hos Linnea blev det också till. Min pappa och Inger följde med, det var en riktig mysig dag. Linnea skulle till Stockholm på affärsbesök så vi stannade bara ett dygn. Olle tyckte då att Berlin var en bra plan så den nya BMW:n fick visa vad den gick för. Berlin var underbar, verkligen kontrasternas stad. Något viktigt vi hade missat var att Friidrotts VM skulle börja, vilket gjorde att Olle inte fick sett OS station inifrån, fast nu ser vi den ju inifrån varje dag på TV så vad gör det?! Vi fick se en del kändisar på vår vandring genom staden, för vandra gjorde vi så fötterna värkte. Det finns gott om restauranger och shopping i denna stad som otroligt präglad av andra världskriget och muren. Det fanns utklädda soldater som för en slant ställde upp på fotografering eller gav dig en äkta, genuin öststats stämpel i ditt pass. En upplevelse som gjorde stort intryck på mig var ett besök i det ”The Memorial to the murderad Jews of Europé” Jag har hört om, läst om, prata om, sett film om detta hela mitt liv, men denna utställning var något utöver det extra. Tärarna rann ner för mina kinder, magen värkte och tanken att ”har detta hänt en gång, då kan det hända igen”, stod som skriven i neon innanför min hornhinna. Berlin är en stad jag kommer att återkomma till flera gånger.

Nu har jag haft min första dag på jobbet. Det var skönt att vara tillbaka, jag har underbara kollegor och arbetet är inspirerande. Kan det vara bättre?!