Tur var väl att Olle hade frågat mig igen om jag ville med på Spa och denna gången svarade jag JA.

Vi åkte till VANN Spa som ligger 23 kilometer nordost om Lysekil, en timmas bilresa från Göteborg. Olle hade beställ ”Lilla Vann paketet” som bestod av en övernattning i dubbelrum en natt inklusive frukostbuffé och tvårätters middag med bordsvatten(vi beställd vin förstås) samt kaffe (som blev utbytt mot Irishcoffe). Entré till spa med lån av badrock och handduk. Gruppaktiviteter om det skulle locka. Frukt och vatten på buffé i spaavdelningen, och tillgång till gym. Olle hade beställd en massage till mig, som jag njöt av, medan han var i bastun, ett fenomen som jag inte har förstått meningen med. Vi njöt av varmt, kallt och ljummet vatten. Gröna rum, röda rum, lila rum och massor av underbara dofter. Helt avslappnande kom vi tillbaka till Göteborg och viruset lördag eftermiddag.

Med så många underbara upplevelser under ett dygn, var ett virus inget som hetsade upp oss. irriterande ja, onödigt ja, men inget som fick oss upp i varv. Olle har nu ominstallerat hela datorn och facebook får en paus. Jag hoppas inte jag har smittat någon annan bara som inte är så avslappnad som jag är just nu.

Som jag berättade i mitt förre inlägget så var det årsmöte söndag den 7/3 det var en liten men tapper skara som kom till lokalen på Jättestensgatan på Hisingen. Jag representerade valberedningen och hade under flera veckor tillsammans med min valberedningspartner, ringt och försök få bra förslag på ett styck ordförande och ett styck styrelseledamot. Ett namn på ordförande som dök upp igen och igen var mitt eget, så till slut tog jag beslutet – jag skall tacka JA. Det var meningen att min valberedningspartner skulle läsa upp förslaget på mötet, det kändes lite pinsamt att föreslå mig själv. Men en timme innan mötet ringde han och sa att hans son var sjuk och att jag fick presenterar vårt resultat själv. Ja ha, så kan det också bli… det blev bra och alla såg glada ut när de enstämmigt svarade Ja på frågan ”kan årsmötet välja Tine Winter till ordförande?”

Den avgående ordförande höll ett kort rörande tal, hon har varit med att starta föreningen och har varit med om mycket under åren. Jag ser verkligen fram emot att få lära mig av henne nu framöver. Det är ju inte en post man ”går bredvid” i, utan jag får ta det i små portioner från min föregångare. Jag är sååå tacksam att hon finns där och att hon har världens tålamod, för det lär hon behöva med alla frågor jag redan har samlat på mig.

Nu får jag tillfälle att prova alla mina team teorier på BNV styrelsen. Undrar om de vill vara mina försökskaniner? Jag får kanske fråga dem först… jag har bjudit hem dem till mig på lunch efter påsk, då skall jag till dessert bjuda dem på en mastig dagordning med massor av frågeställningar. Jag har hela påsken att tänka!

Under veckan som kommer måste jag läsa på, skriva medlemsbrev och kalla till ett extrainsatt årsmöte (det var ett par saker som måste beslutas snabbt) Jag kommer inte ha tråkigt länge framöver.

Spa helg! Olle skall kolla om det kan bli kommande helg – då lovar jag att inte säga nej

Stadsdelarna Frölunda och Högsbo skall bli till en; Frölunda/Högsbo vilket innebär att folk får flytta kontor och byggnad. Telefonnummer stämmer inte, växeln har fullt sjå att hålla koll på alla telefonbyten, vem sitter var. Mail kommer inte fram även om de gamla adresserna skall fungerar och det finns inte bemanning på alla poster som lön och personal. De flesta har fått behålla sina möbler, vilket har gjort att det ändå funnits en viss trygghet i kaoset. Detta skall vi fira i kväll på Odd Fellow med mat och dans. Jag är övertygad om att det kommer bli roligt, folket på kontoren är härliga och jag är säker på att de vet hur man festar.

”Men mellan lördag och söndag då, hur ser det ut då?”

”Jo då, om jag kan vara hemma till 14:00 för då är det årsmötet i Berättarnät Väst” Jag hörde hur han andades tungt och uppgivit.

Berättarnät Väst är en ideell förening som verkar för att främja och utveckla det muntliga berättandet i alla dess former. Jag sitter i valberedningen och måste finnas på plats för att presenterar vårt förslag till ny styrelse.

”Ja, ja, då får det väl bli en annan gång” sa den uppgivna rösten i telefonen.

Jag hoppas inte han slutar att överraska mig med spa helg, det vore tråkigt värre. Att vara gift med denna underbara man som anstränger sig såååå, är värd sin vikt i guld (tyvärr är han ganska liten, använder samma byxa storlek som när vi träffades för 23 år sedan.) han är värd såååå mycket mera.

Vad gör jag med 20 ex av årsberättelsen? Kom-ihåg lappar kanske, toapapper? återvinningen? Nå väl, det blev ju årsmöte utan mig och jag fick Berättar Sveriges förtroende ytterliga ett år. Nu var det inte bara årsmöte, utan jag var också en av aktörerna under festivalen. Det var min uppgift att hålla i ett två timmars Open Space om nätverkande. Som tur är, sitter jag i en mycket kompetent styrelse och efter en timmes överlämnade till U via telefon, där han ställde frågor som en debutant skall fråga, kändes det som om allt var i trygga händer. Jag har verkligen sett fram emot att komma till Härnösand och att få hålla i detta forum. jag är förberedd till tänderna, med planscher, pennor och klocka, precis som det står i föreskrifterna.

Nu var det U som fick hålla i det och det gjorde han kanon bra, han var själv mycket nöjd och höjde Open Space metoden till skyarna ”Det är så här BNS skall jobba” sa han med stolthet i rösten. Nästa tillfälle BNS får för detta forum är på Ljungby festivalen i juni då det kommer heta ”Öppet forum” då kan ingen snö stoppa mig!

Helgen har i stället för tågresa och pratglade människor, legender, myter och ljug, bjudet på blogg skrivning, klappa katten, god mat, konstig film och rally i natten (Astrid glömde sin väska på nattbussen, vilket resulterade i biljakt på öde gator i Sisjön. Väskan blev återfunnen) livet här hemma är också ett äventyr, det finns alltid saker att berätta!

Stora tankar kan komma när som helst, på en torsdag, på en måndag eller för att man blir ett år äldre och undrar var åren tog vägen och hur mycket tid det finns kvar. Den 26 februari 1965 föddes en liten flicka på Fredriksberg sygehus i Köbenhavn. Flickans föräldrar förestod ett ålderdomshem, där den lilla flickan fick växa upp tillsammans med 60 äldre människor, som varje dag strök den lilla flickan över hennes lockiga håret och berättade för henne om sina liv. Det var nästan som i filmen ”Benjamin Buttons otroliga liv”, fast tiden gick inte baklänges, utan framlänges. 45 år senare är det hon som berättar historier. Än sitter hon inte på något ålderdomshem, men hon hoppas att hon ska bli så gammal att hon får göra det och där få stryka en liten flicka över huvudet och berätta historier från livet som var. Sentimental? kanske det, men det tillåter jag mig så här på en lördag kväll, + grader ute, äntligen efter månader med snö och frost.

På begäran ska jag nu göra ett försök att börja blogga igen. Tyckte inte det hände så mycket i mitt liv värd att skriva om, men inte alla håller med mig om det. Så vad skall min blogg handla om 2010? Den startade för att jag skulle till England och lära mig mera om berättande, den fortsatte efter hemkomsten för att det var så himla roligt att skriva, den tog slut för att orden tog slut i mitt huvud. Men efter en längre inre dialog har jag kommit fram till att orden nog aldrig tar slut på riktigt, de bara somnar en stund för att sedan komma utvilade tillbaka!

Så den som vill är välkommen att följa mig under 2010. skriv gärna en kommentar, behöver inte vara lång, räcker med en smilis i någon form, glad, ledsen, tummen upp eller ner. Bara för att det är roligt för mig att se att någon finns där.

Ser fram emot ett fantastiskt, underbart, härligt, helt oförglömligt 2010

Vi kom dit kl 14:30 och fick vänta i ett rum fyllt med folk som alla väntade på DET! Svarta stora fåtöljer blev vårt reda under dagen, ja för det lite över fyra timmar, vi väntade mycket, blev sminkade, väntade, blev fotade i tre ombyten, när den ena var inne hos fotografen, var den andra och bytte om. Sedan blev det lite mera vänta och till slut fick vi se oss själva i 56 olika positioner. Välja var svårt, men det blev lite bra kort, som jag kände att det där är jag. Lugn, ingen skall få något kort i julklapp… eller ja, kanske Olle!

Väntan förkortade vi genom att prata med kvinnorna från Skövde, som hade åkt tidigt på morgonen för att göra detta. C fick presenter, eftersom hon nyss fyllde år. C hade vin och paj med sig och jag hade bakat saffrans småkakor.  Ja och så är vi ganska bra på att prata allmänt så tiden gick fort. Nu har jag gjort det med, tänk vad jag får vara med om…

Steg två består av ett antal personlighetstest. Testen skall berätta för mig vad jag är bra på och vilka områden jag behöver utveckla. Dessa test kommer hon att titta på som grundlag för beslut. Testen kommer att bli min personliga ägodel efteråt, så jag kan använda dem i mitt nuvarande arbete, eller om jag vill söka mig vidare. (detta var hennes ord)

Det finns en sak som ligger mig i fatet… Jag har ingen akademisk examen, jag har en massa poäng i trevliga, intressanta ämnen, men inget som ger mig en akademisk titel. Själv ser jag det som en fördel. Jag har anpassat mig efter marknaden, när det var en het potatis med utbildningar på distans i slutet 90 talet, förkovrade jag mig i det. När jag fick mitt första projektledar jobb, läste jag pedagogik i arbetslivet för att kunna göra ett bra arbete i den rollen, och när jag såg att många deltagare jag mötte använde sina tankar till att göra livet svårt för sig, blev jag mental tränare. Strunt samma, jag vet vad jag kan och vad jag står för och det hoppas jag de som bestämmer kan se när vi kommer så långt i processen. Jag är bara såååå glad att intervjun gick bra!

Måndag kväll gick jag till gymmet och gick som en tok på bandet. En kille som jag brukar prata med där kom bort och sa ”om du hade gått baklänges nu så hade du hamnat tillbaka i Danmark för länge sedan. Vilken fart” Det kändes bra, jag var mycket nöjd med mig själv.

Tisdag kväll var det Gothia match – de förlorade mot Solna, lite tråkigt, men dock förväntad, de leder serien. Strax innan vi åkte mot Gothia hallen, ringde telefonen, jag satt vid köksbordet, hade precis hälld upp en stor portion indisk soppa och ville egentlig inte svara. Men… signalen lät så intensiv i mina trötta öron så jag svarade:
-         Det är Tine
-         Monika Olsson här
-         Ja hej
-        Ja det här har du väl väntat på, och nu har jag tid… var tror du om fredag kl halv tre (min hjärna gick på högvarv. Vem var det jag pratade med? Vad var det jag hade väntat på?)
-         Halv tre… det kan jag tyvärr inte.
-         Vad tror du om kvart över 11.15
-         Ögonblick ska jag hämta min kalender… jo det går bra. Men nu är jag inte riktig med på vad det är jag ska…
-         Morgondagens ledare
-         Oj förlåt, jag har precis kommit hem från jobbet
-         NU- så sent, då är det dags att lägga jobbet bakom dig, vi ses på fredag på mitt rum på Nymilsgatan

Ska jag börja samtalet på fredag med en ursäkt? Det kändes inte riktigt ok, att jag inte viste vem hon var. Samtidigt – hur många från jobbet ringer till mig en tisdag kväll kl 18 och bokar ett möte?

Nu blir det intervju på fredag – och nu skall jag skriva en lång lista på vad jag vill med mitt ledarskap.

Så vad är veckans tema? ”Att vara något för någon som behöver hjälp”
Det sägs att man inte kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt, och visst, så är det nog. Men jag har upplevt denna vecka vid ett flertal gånger att jag kan vara en inspiration för personer som inte vill ha hjälp. En ville inte ha regler, en ville inte leva och en vågade inte gå på spårvagnen. Vad gjorde jag? Jag förstod hur jobbigt det är med regler, jag vet vad det innebär att inte vilja leva och jag hämtade killen där han stod i regnet vid Botaniska trädgården, i min lilla röda bil och sa, nästa vecka så åker vi tillsammans med spårvagnen. Så på måndag kommer killen som inte vill följa regler, han vill veta vad som gäller… tjejen skickade sms och tyckte jag var underbar och killen med spårvagnen och jag skall på långpromenad på tisdag så han vet vilken väg han skall gå, till han en dag vågar gå på den där 7an till Musikvägen. Ibland vill vi bara klara allt själv, det känns som ett nederlag att fråga om hjälp. Men när vi möter en annan person som förstår vad vi går igenom så vågar vi plötsligt säga ”hjälp” Jag har mött människor i mitt liv som har förstådd mig och som jag har vågat fråga om hjälp, människor som kommit från helt oväntat håll. Det är magiskt när det händer. Så våga vara något för någon!

1. Reflektion
En återblick på vad som hänt den senaste tiden ger ofta en bättre känsla i magen, en större kontroll över vart du är på väg någonstans.
Christer Olsson säger det så bra: ”En icke reflekterad erfarenhet är ingen erfarenhet”.

2. Återhämtning
Du kan jobba både mycket och med många saker samtidigt bara du får återhämtning emellan. Planera därför alltid in regelbunden återhämtning utöver nattsömnen, det ger ny energi och håller dig i bättre balans.

3. Avbrott
Att bara bryta iväg från det du normalt gör och bara åka ut i skogen och grilla eller göra något som ligger utanför arbetet och med vänner du gillar kommer ge dig det avbrott du så väl behöver då och då.

Är det tid för dig att stanna upp just nu och få ett avbrott från det du gör? Återhämtning? Reflektion?

Det är ditt eget ansvar.