Kom ska jag berätta

Veckan har varit hektiskt och det är dags för temat ”Leva i nuet” hur ofta glömmer vi inte bort detta? Det är så mycket vi vill hinna göra… ja jag har redan hamnat i en fälla, att skriva vi istället för jag. För det är ju mitt ”problem” jag beskriver, andra hanterar säkert detta att leva i nuet alldeles utmärkt.

Min almanacka är full klottrat med namn på personer jag skall träffa och skicka mail till. Jag har bockat av på de flesta, en del är ombokat med en liten anteckning om varför inte första mötet blev av. Jag har skrivit upp vem jag skall ringa och om de svarat. Allt för att inte glömma. Mitt minne från några möten är tankar som ”när vi är klara här får jag inte glömma att…” ”i morgon då skall jag… det får jag inte glömma” Men under de flesta möten har jag lyssnat och tagit till mig det som har blivit sagt. Varje mening skapar många, många tankar, denna vecka har jag försökt att använda tiden mellan meningarna att tänka, istället för att febrilt försöka tänka ut något intelligent medan personen har pratat. Jag blir bättre och bättre på pauser. I fredags var jag på ett sent möte, eller ja sent för att vara en fredag. Det började kl tre och skulle inte bli någon långkörare – nästan två timmar tog det… då måste jag medge att jag inte var så mycket i nuet, utan tänkte mycket mera på att jag skulle ordna present till min svåger och att jag var sugen på att sjunka ner i soffan med ett glas rödvin och Dobbido på TV:n

I veckan som kommer ska jag titta flera människor i ögonen under längre tid och pausa mina tankar när de pratar. Det är nu jag ska öva mig så det blir en vana som inte kan brytas. För när jag berättade för min svägerska under lördagens kalas att jag hade sökt till morgondagens ledare, lutade hon sig över bordet och sa ”min väninna gick den, mycket bra utbildning, och nu är hon en utarbetat mellanchef…” jag vill bli en lyssnande, reflekterande mellanchef som lever i nuet – det är bäst att jag börja öva direkt!