Kom ska jag berätta

Kan jag vara mera i nuet än just nu? Sitter vid datorn och reflekterar över veckans tema med en spinnande katt i knät. Det finns ett lugn inom mig, de första julklapparna är köpte, då jag nästa helg skall åka till Danmark till en familjetradition jag inte vill missa (jag missade den förre året, då jag befann mig i England) Fredag eftermiddag tar jag färjan till Fredrikshavn, där står min pappa och tar emot mig. Sedan blir det god middag som Inger gjord och efter TV-avisen och lite kaffe med pappas hemgjorda småkakor, blir det sängen. Lördag förmiddag åker alla i familjen som är hemma och vill med till Hjortholm, en gård som ligger ute på landet mitt på Vensyssel, det är ett par som öppnar sitt hem kring jul och påsk, de serverar ljuvlig mat i underbar miljö, utsikt över en härlig äng, konst på väggarna och julpynt säljs för alla smakar. Jag har alltid en liten grej med hem där ifrån. Efter middagen åker Inger, pappa och jag runt på kyrkogårdarna där vi har familj ”boende” och lägger på en krans. Vi pratar lite om den som ligger där, en rolig historia, eller en familjehemlighet. På kvällen äter vi soppa innan TV-avisen. Söndag efter 11 gudstjänsten åker jag tillbaka till Sverige, glad och sorgsen på samma gång, för varje gång jag har varit i Danmark, önskar jag att det är där jag bor. Men nu skall jag leva i nuet, mer än någonsin, så nästa söndag när jag sitter på färjan tillbaka till Göteborg skall jag luta mig tillbaka och tänka på allt mysigt jag har varit med om, och när jag kommer till Stena terminalen och Olle står där och väntar på mig, så skall jag njuta av hans härliga varma famn.

Så vad är veckans tema? ”Att vara något för någon som behöver hjälp”
Det sägs att man inte kan hjälpa någon som inte vill bli hjälpt, och visst, så är det nog. Men jag har upplevt denna vecka vid ett flertal gånger att jag kan vara en inspiration för personer som inte vill ha hjälp. En ville inte ha regler, en ville inte leva och en vågade inte gå på spårvagnen. Vad gjorde jag? Jag förstod hur jobbigt det är med regler, jag vet vad det innebär att inte vilja leva och jag hämtade killen där han stod i regnet vid Botaniska trädgården, i min lilla röda bil och sa, nästa vecka så åker vi tillsammans med spårvagnen. Så på måndag kommer killen som inte vill följa regler, han vill veta vad som gäller… tjejen skickade sms och tyckte jag var underbar och killen med spårvagnen och jag skall på långpromenad på tisdag så han vet vilken väg han skall gå, till han en dag vågar gå på den där 7an till Musikvägen. Ibland vill vi bara klara allt själv, det känns som ett nederlag att fråga om hjälp. Men när vi möter en annan person som förstår vad vi går igenom så vågar vi plötsligt säga ”hjälp” Jag har mött människor i mitt liv som har förstådd mig och som jag har vågat fråga om hjälp, människor som kommit från helt oväntat håll. Det är magiskt när det händer. Så våga vara något för någon!